HOLLIES RUM.

Här sussar Hollie gott om nätterna. Hollies rum är ett av mina favoritrum här i huset, dels för att väggarna är målade i min favoritkulör Deep Paris från Nordsjö men också mycket pga ljuset, kvällsljuset är magiskt där inne.


Det blir en tidig kväll ikväll, har flängt runt som en dåre hela dagen och känner mig riktigt trött och sliten. De känns att man höggravid lite extra dagar som denna.


0 kommentarer

FAVORITER.

Svanmobil-HÄR / Sovpåse-HÄR / Napphållare- HÄR / Filt -HÄR / Solhatt-HÄR / Nappflaska-HÄR / Ringar-HÄR
Här ovan ser ni några utvalda favoriter från Babyland. Såna här sovpåsar använde vi jättemycket till Hollie när hon bebis, både i sängen och vagnen. Perfekt att stoppa ner bebisen i om det blir kallt. Svanmobilen har ni säkert sett ovanför vår spjälsäng här hemma, jag älskar den!
Sen kan man ju inte enligt mig ha för mycket av fina filtar, nappflaskor, solhattar, napphållare och annat smått och gott!
 
Ni får 15% på hela sortimentet hos Babyland med koden "MAJPARTAJ2017" Klicka här för att komma till babyland.
 
Inlägget publiceras i samarbete med Babyland, innehåller addlinks.
 
0 kommentarer

MAMMA.

 

Idag är det alla mammors dag, jag har en hel drös med fantastiska mammor i min omgivning men den allra bästa är såklart min egen mamma. Hon är som min bästa vän och jag är så tacksam att jag har just henne som mamma. 

Att sen få vara mamma till den här blonda, kloka, tokiga, krullhåriga lilla tjejen är det bästa jag vet, och att jag just idag bakar ihop en till liten tjej i min mage. 
 

Har ju lovat er ett inlägg där jag svarar på era frågor kring min graviditet och allt som hör där till, så vad passar väl bättre än en dag som denna.
 
 

Att vara gravid är något jag verkligen ogillar, en graviditet för mig innebär så mycket annat än bara härliga bebissparkar och en längtan efter en bebis. 

Från vecka 5-22 kräktes jag varenda dag, led av en enorm trötthet och yrsel och vissa dagar låg jag kvar i sängen utan att ens ta mig upp. Jag kunde sova hur mycket som helst.
Värst är illamåendet och att det aldrig känns som de ska ta slut och när jag låg där i vecka 10 och hade spytt i lite över en månad var jag nära att tappa det helt, de är så enormt jobbigt psykiskt att ta sig igenom dagarna när man mått dåligt så länge och vet att man har en bra bit kvar på vägen.
Men man klarar det, på något konstigt sätt.
 

Trots att jag mår dåligt den här graviditeten så är den betydligt lättare än vad det var med Hollie, nu har orken kommit tillbaka och jag har massor med energi om dagarna. Med Hollie försvann orken och kom inte tillbaka förens efter flera veckor nästan månader efter graviditeten.

Nu vågar jag påstå att jag mår ganska bra, bortsett från att jag nu börjar känna mig tung och klumpig imellanåt men de hör väl till vardagen för varenda preggo såhär den sista trimestern.
 
 
 

Jag bestämde mig tidigt i den här graviditeten att föda med kejsarsnitt, jag har inga bra erfarenheter alls av att föda den andra vägen och förlossningen med Hollie var väldigt jobbig. Jag fick en förlossningsskada och av den anledningen vill jag inte riskera att något händer igen.

Ett kejsarsnitt känns oerhört skönt även om jag vet att de innebär en stor operation och att jag förmodligen kommer ha ont efteråt så tror jag att de är en dans på rosor jämfört med vad jag fick gå igenom sist.
I veckan får vi vårt datum för snittet vilket känns helt galet men också så himla spännande.
Däremot så är vi medvetna om att datumet kan ändras och tidigareläggas av två orsaker. Dels så hade jag havandeskapsförgiftning med Hollie och gör därför ultraljud med täta mellanrum för att kontrollera tillförseln till bebisen. Dessutom har jag en föreliggande moderkaka vilket innebär att de för mig inte skulle gå att föda vaginalt den här gången och att moderkakan ligger som den gör medför vissa risker och är också en av anledningarna till att jag gör täta ultraljud där man kollar läget.
Hitills har allt sätt bra ut och vi håller såklart tummarna att de gör de de här sista två månaderna också.
 

Som säkert många vet så är det en liten lillasyster till Hollie som just nu bor i min mage, en vild sådan om man ska tro att hennes rörelsemönster hänger i även utanför magen. 

Tvärtemot Hollie som rörde sig knappt något alls i min mage.
 
Ni är många som frågar om det känns annorlunda andra graviditeten jämfört med första och såklart att de är skillnad, en stor skillnad faktiskt. Den här gången susar veckorna förbi och man är jämfört med första gången ganska ointresserad av själva graviditeten, att räkna veckor eller läsa om bebisens utveckling i magen. 
Att tiden går fort var till en början de enda jag önskade men nu såhär mot slutet tycker jag tiden kan sakta ner lite. Det har kommit ikapp mig att om lite drygt 2 månader har vi en ny människa som kommer ta upp all tid, vissa saker som är så enkelt idag kommer kräva lite mer och förmodligen så vänds livet upp och ned ett litet tag innan vi alla är på banan igen.
Jag längtar såklart oerhört och är så nyfiken på att få träffa den här lilla tjejen, men tills dess tänker jag ta vara på de vi har just nu och njuta av vår stora tjej som snart lär kännas ännu större.
 

Ni är många som frågat om den här bebisen var planerad och hur vi tänker kring åldern imellan Hollie och bebisen.

Planerad var hon även om vi inte räknade med att de skulle gå så snabbt.
Det kommer vara lite över 3 år mellan våra barn och jag tycker det känns perfekt. 
Hollie är väldigt självständig som äter själv, går på toaletten själv, sover själv och klär på sig själv så att ha väntat en stund mellan barnen känns faktiskt väldigt smidigt.
 
 

Ni är också många som undrar vad jag ser mest fram emot med att få bebis nummer 2.

Det är mycket jag ser fram emot men framförallt så ser jag fram emot att få se Hollie tillsammans med sin lillasyster. 
Jag ser fram emot att få sitta i soffan om kvällarna med en bebis sovandes på mitt bröst, att få vara mammaledig, att få göra om hela det här bebisracet som är både kaotiskt och helt fantastiskt.
Att få bli sådär löjligt kär i en liten människa, den känslan är nog de jag ser fram emot mest.
 

Ni är också många som frågar efter namn, och hon har nog ett namn. Vi är inte riktigt helt 100 men vi tror vi har det. Vad det blir vill vi dock hålla oss för oss själva ett tag till.

Namnbeslutet var betydligt svårare den här gången än första gången.
 
Ni är också många som undrar hur det känns att få en till dotter och om vi hade blivit lika glada om det var en pojke.
Jag var ganska säker på att det var en tjej från början, fråga mig inte varför. Att få 2 döttrar känns fantastiskt och det band 2 systrar verkar ha känns magiskt. Jag kan inte tänka mig något annat just nu men vi hade säkert blivit precis lika glada om det var en pojke. Johan var väldigt öppen från start med att han helst ville ha en tjej till, medan jag vågade inte spekulera så mycket kring det innan vi visste.
 
 

Det här blev århundradets längsta inlägg men jag hoppas nu att jag fått med lite av de ni undrat den senaste tiden. 

 
Glöm inte att trycka på det lilla hjärtat här nedanför om ni gillar inlägget!
 
Kram till er alla fantastiska mammor där ute!
12 kommentarer