HEJ BIANCA.

Med Hollie skrev jag flitigt om henne och hennes utveckling, steg för steg och vecka för vecka. Inte lika mycket fokus på de i bloggen med Bianca och jag har förstått att de är något ni saknar. Så här kommer ett inlägg om den bästa lilla tjejen jag känner och allt som hör henne till. 


Idag blir Bianca 9 veckor, så himla yttepytteliten men samtidigt så har de hänt så mycket de här 9 veckorna.

Nu kan Bianca le och skratta, de sistnämnda kräver dock en enorm insats från mamman eller pappan. Svårflirtad minst sagt!
Bianca är väldigt lik Hollie till utseendet men samtidigt inte. Hon har mörkt hår till skillnad från Hollie som var orangehårig som senare blev blond.

Ni undrar mycket kring rutiner och de måste jag erkänna att vi inte riktigt har ännu, vi har tagit de här veckorna lite som de kommit och Bianca har hitils varit en väldigt nöjd tjej som mestadels sover.
På dagarna sover hon 1-2 Tim för att sen vara vaken 1-2 timmar. Helst vill hon sova nära i någons famn eller i babyskyddet men soffan går också bra.
På kvällarna när vi lägger Hollie lägger vi även Bianca som då sover tills vi ska lägga oss vid 23 tiden då jag väcker henne för lite kvällsmat. Sen sover hon vidare till 5-6 tiden för att amma en kort stund och somnar sen om till 9-10 tiden.
Så ja, precis som med Hollie så är sömn inget problem för oss, tvärtom så kan vi riktigt längta efter att ha henne vaken.
Jag ammar Bianca men har gett henne ersättning några kvällar när hon inte riktigt varit nöjd med de jag har att erbjuda och varit mer hungrig. 
Bianca är 54 cm lång, väger 4600g.

Jag då? Många undrar hur jag mår, hur kroppen återhämtat sig efter snittet och hur livet som tvåbarnsmamma är.
Tack jag mår väldigt bra, jag återhämtade mig snabbt, ärret är så himla fint och jag trodde nog att det skulle synas mer än vad det gör.
Jag är en tjej som tränar väldigt mycket och ofta men av olika anledningar inte tränat något alls knappt under graviditeten, dock så tror jag att träningen innan har påverkat min återhämtning då jag känner mig stark och pigg snabbt.
Sen är de ju skillnad på stark och stark, och hur vi ser på att vara återställda efter en graviditet och förlossning. 
Jag jämför mig med hur min kropp var innan denna graviditet och det är dit jag vill igen. Jag vill vara stark, orka springa 1 mil, känna mig snygg och bekväm med min kropp, de ska jag inte sticka under stolen med.
Jag har börjat träna en del, insåg dock att jag behövde ta de lite lugnare och fick backa några steg då jag fick väldigt ont i ländryggen. Så jag kämpar på med de där dötrista men ack så viktiga mammamage träningarna och tränar som om jag vore 95.
Frustrerande för en ivrig och otålig människa som jag. 
Snittet undrar ni över, hur känns det? Hur ser det ut?
De känns knappt något alls, jag har lite dålig känsel kring själva ärret men inget jag störs av. De är ca 10-12 cm och ligger som ett rött tunt snöre strax under troskanten, jag förundras så över att de faktiskt var där Bianca kom ut. 
Hoppas ni fått svar på era frågor, annars kommentera nedan.

Glöm inte att trycka på de lilla hjärtat!

3 kommentarer
Sara

Å tack för inlägget, jättekul att läsa och fina bilder som vanligt! Bianca verkar väldigt lugn och ha lätt att komma till ro. Själv måste jag vagga eller buffa i rumpan för att min lilla ska somna!

Rebecka

Haha galet att jag var lika stor som Bianca är nu när jag föddes! Kan inte ha varit lätt för min stackars mamma att klämma ut mig... Men oh så söt hon är i alla fall.

Eleonora

Så fina bilder!!